PÅ GTs kultursidor ligger en debattartikel om Johan Rheborgs fotografering i onsdagens "Alla är fotografer".
"Grejen" i den artikeln är att Johan Rheborg fotograferat sin 20-åriga dotter i bara BH påhejad av en annan manlig fotograf. Och där köper jag argumentationen. Det känns inte bra att se honom tillsammans med en annan fotograf ta bilder på en ung tjej i bara mässingen. Men. Att som min vän uttryckte det "dra medelålders-man-växeln" på det känns bara larvigt. Vad är skillnaden när Sally Mann gör samma sak? Det enda jag kan se är att verkshöjden på hennes arbete är mycket större – något jag inte tycker spelar någon roll. Jag minns att det ropades om pedofili kring hennes bilder på sina barn ett tag. Något som hela fotosverige skrattade åt, hånade och gjorde sig roliga kring. Varför? Om Rheborgs fotografering var så hemsk borde Manns arbete varit lika förfärligt?
Johan Rheborg skulle ta en bild som han ansåg speglade hans sätt att se på sin dotter. Vem ska bedöma, eller döma, hur han ser henne?
Att mot mörk bakgrund, något uppifrån, porträttera någon som är ganska avklädd signalerar för mig att man vill visa på utsatthet eller ömtålighet. Är det konstigt att en far till en 20-åring kan känna sig orolig för sitt barn och ser henne som mer utsatt än hon kanske är? Jag vet att min mamma var ganska orolig för mig när jag var i den åldern. Jag kan, förutsatt att Johan Rheborg vet vad han vill signalera med bilden, förstå varför han tog den bild han tog. Jag för egen del skulle inte ha gjort det, i TV. Och jag hade inte använt en exponerad tatuering som argument för att ta av någon en tröja. Däremot tror jag att om min mamma skulle tagit en bild på mig i samma ålder hade hon kunnat göra det ungefär likadant. För att man alltid kommer att vara sina föräldrars barn, oavsett kön och ålder. Detta förutsätter som sagt att det var vad Rheborg ville signalera med sin bild - något vi inte vet något om, men som kan kännas som ett rimligt skäl för mig. Däremot tycker jag det känns ofräscht just att han gör det tillsammans med en främling och inför ett helt teveteam, utöver svenska folket.
Även om jag inte håller med skribenten helt så delar jag synen på huruvida det här är vad man vill se i TV.
Kruxet för mig är att Josefins nakenhet som ska vara grejen i artikeln får väldigt lite plats. Mycket mindre än den förtjänar om den ska kablas ut i en stor dagstidning där hon som myndig person också kommer att få ta en del av smällen. Mest verkar det istället handla om medelålders män som problem i fotobranschen. Och även om jag hör till den i det här och många andra fall priviligerade gruppen så kommer det ändå ner till att detta program inte är avsett som en spegling av "branschen". Istället framhåller de själva att de är glada amatörer. DÄR representerar de helt klart majoriteten. I branschen ser fördelningen liknande ut än så länge men jag tycker man ska hålla isär grupperna eftersom de är oberoende av varandra. Sen att de är just vita medelålders män och faller mycket väl in i en tråkig stereotyp är synd. Men finns det en majoritet ökar också chansen att det är den som gör ett teveprogram. Eftersom både Henrik Schyffert och Johan Rheborg fått mycket uppmärksamhet kring sitt fotograferande är jag inte förvånad att det är dom som gör ett teveprogram om det. Oavsett om de blivit tillfrågade eller själva pitchat in idén.
Slutligen tycker jag att man ska fundera på programmets målgrupp när man som bildchef på en av landets största bildbyråer och bildredaktör i dagspressen går lös på hur djupt, eller ickedjupt, ett halvtimmes teveprogram som visas på bästa sändningstid är. Jag känner också att jag skulle vilja ha ett mer djuplodande program om och för fotografi på den tiden. Men jag tvivlar på att Contacts eller Everybody Street skulle få särskilt höga tittarsiffror.
Hampus Hagstedt
http://www.expressen.se/gt/kultur/ett-sant-har-unket-inslag-forstor-allt/
http://www.svt.se/alla-ar-fotografer/se-program/del-3-421?autostart=true
No comments:
Post a Comment